Sidor

måndag 21 februari 2011

Interaktiva bloggar vs kommunikativa föräldrar.. ;)

Det här med att blogga sprider sig i skolan och används på olika sätt med olika utgångspunkt och olika syfte. Jag funderar lite på varför det blivit så populärt och vad det är som kännetecknar en "bra" blogg. Finns det sämre eller bättre sätt att använda bloggen i undervisningen? Tja, det gör det väl, men som med så mycket annat är det ju en smaksak, både hur man använder den och hur den mottas. Ärligt talat så kan jag mellan varven bli ganska trött på alla åsikter, alla som antingen hissar eller dissar verktyg högt och ljudligt och då faktiskt ofta beroende på just den egna smaken. Det är fullkomligt omöjligt att hitta verktyg som passar alla. Lika omöjligt som det är att köra samma undervisningsstil för samtliga elever och tro att det ska fungera. De flesta inom skolans värld vet att olika inlärningsstilar finns det gott om och att individanpassa är både nödvändigt och svårt (bristande tid, resurser etc. etc..) - men idag finns en mängd digitala verktyg som faktiskt kan underlätta (men därmed inte passa alla...)

Vad tycker jag själv då? Jag blir fullkomligt salig (njäe, överdriver lite - men otroligt glad och inspirerad) när jag ser en blogg som t.ex. Finboken. I fredags hade vi lärarna bakom bloggen på Frukostklubben (se film här) och de berättade om upplägget. Nu har jag suttit lite till och klickat runt på Finboken och konstaterar att jag tycker att den är helt lysande! Här är det elevdelaktighet, ämnesintegration, kommunikation, samlärande, redovisningar i form av text, bild, ljud, film.. I like!

Har du en stund över så klicka runt du med! Kolla t.ex. på elevernas egna finböcker - där finns redovisningar som öppet och utan krux (inga ansikten syns ju t.ex) finns på YouTube, där finns kommentarer och dialoger. Det här är ju helt suveränt. Ur elevperspektiv. Ur lärarperspektiv. Ur föräldraperspektiv. Tycker jag... men det är helt ok om inte du tycker det.

Som förälder är jag också glad över att man på ena sonens skola testar blogg och andra verktyg och det är roligt att följa med på resan - just ur föräldraperspektiv! Lyssnade på it-ministerns Rundabordsamtal kring it och skolan idag och då lyftes bl.a. det här med digitala klyftor fram - digital klyfta nr 2: att elever, vars föräldrar har digital kompetens (eller i alla fall intresse nog att försöka förstå, tänker jag) har det bättre förspänt idag. Föräldrar kan vara ganska kommunikativa bromsklossar när det gäller användandet av digitala verktyg i skolan. Så är du förälder och läser det här, hoppas jag att du tar dig tiden att klicka runt på Finboken! Och självklart hoppas jag att du ser det suveräna jag ser ;) Sen hoppas jag att du lyfter frågan kring digital kompetens, IT i skolan o.s.v. på nästa föräldramöte (hm, tror jag uppmanat till det tidigare...)! Skapa dialog.

PS Under fliken "Webetik" finns förresten en länk till ett bra material från medierådet, bra för såväl barn/ungdomar, lärare som föräldrar tycker jag. Klicka där eller klicka här: Livstid DS

söndag 6 februari 2011

Att prova nya verktyg

Den här veckan har verkligen haft tema "learning by doing". Det är ju så att om man inte använder verktygen man testat någon gång för länge sen, så behöver man fundera lite igen på hur de fungerar och vad man kan använda dem till...

Eftersom jag inte arbetar aktivt som lärare i skolan längre, så blir det till att fundera både utifrån jobbet jag har idag (hur förmedlar jag möjligheterna med detta verktyg och hur utbildar jag pedagogerna i det) och utifrån hur jag hade använt det om jag jobbat som lärare.

Jag googlar, letar goda exempel, hittar diskussioner kring för- och nackdelar och funderar. Men det allra bästa är ju trots allt att testa. När jag skulle visa och inspirera lärare i hur man använder blogg, wikis och youtube, så la jag upp det hela i en wiki och samtidigt som jag gjorde det så fräschades kunskaperna upp och tankarna kring användningsområden snurrade. Kvällen när jag kollade hur det gick att föra över filmsnuttar från en Mac till en YouTubekanal, var en av de fnissigaste jag haft på länge med sönerna, eftersom vi enkelt hittade sätt att spela in tramsiga filmer med olika effekter.

När jag diskuterade med ett gäng pedagoger om hur man kan få in deras arbete med skriftliga omdömen i det digitala verktyg vi har, åkte jag hem och labbade efteråt. Utforskade och provade verktyget. Vilka hinder finns och vilka möjligheter? Hur ska man tänka? Måste man tänka om? Kan verktygen anpassas efter ens tänk eller är det tänket som anpassar hur jag använder verktygen? Alla verktyg har sina begränsningar. Så är det. Men det har inte tänket. Om man inte låter det begränsas.

Om man inte testar verktygen, kan man inte veta om de är bra eller inte. Om man överlåter till andra att fixa och dona, då lär man sig inte själv och kan man då egentligen ha en åsikt om vad som är bra eller inte?

Sen behöver man ju inte vara en envis "kansjälvare" som jag ibland är. Många gånger går det fortare att be om hjälp, att låta de som kan fixa, så att du själv kan använda redskapet. Igår hade jag ju t.ex. kunnat åka till cykelaffären och låtit de kunniga där byta kedja på ett kick, istället för att envist sitta med ny kedja och, för mig, nytt verktyg och klura ut hur tusan jag skulle få av den gamla kedjan och få på den nya. Det enda jag ville var ju att kunna använda cykeln. Å andra sidan är det en enorm tillfredsställelse i att ge sig på något nytt och upptäcka att man klarar av det. Förstå lite mer hur det hela fungerar och är uppbyggt. Dessutom fick jag hjälp och råd längs vägen, både via vänner på facebook och en vänlig man på Coop där jag köpte kedja och verktyg. Han guidade och visade lite hur jag skulle göra och när jag kom hem klurade jag ut resten. Learning by doing. Nästa gång en cykelkedja pajjar, så vet jag ju hur jag ska göra och jag kan avgöra om jag själv vill göra det eller inte.. :). Knowing myself, så kommer jag säkert sitta där och klura på hur sjutton det där verktyget fungerade, men då med vetskapen att jag har klarat det en gång - jag klarar det igen.

Summa summarum: tveka inte att prova nya verktyg och tveka inte att be om hjälp och råd längs vägen! Man kan mer än man tror.