Sidor

söndag 19 september 2010

Vision och verklighet

Att ha en vision, att ha mål att jobba mot, strategier att använda, verktyg att testa och redskap att laborera med - det är väl vad vi alla vill ha i vårt arbetsliv. Eller?

Hur får man visionen att bli verklighet? Och hur blir man överens om visionerna? Måste man vara överens? Hur mycket ska man försöka övertyga "motståndare"? De som inte är med på tåget. De som står kvar på perrongen, nöjda med sin station. De som vill åka åt andra hållet.

Vision på statlig nivå. Vision på kommunal nivå. Vision på enheten. Vision på den enskilda skolan. Vision i arbetslaget. Vision i klassrummet. Vision för eleven. Många visioner blir det. Undrar hur ofta visionerna verkligen blir verklighet. Och hur ofta verkligheten visionerar fram visionen.



Bara några lagom luddiga tankar så här i valvaketider - när det är dags att se resultatet av allt visionerande, debatterande och argumenterande.... Mycket snack är det. Många ord.

söndag 12 september 2010

1-1 debatt. Igen. Tjoho..

Debatten är igång. På flera ställen säkert, men den jag gick igång på nu var den som artikeln i Sydsvenskan satte fart på. En artikel som tar upp det faktum att det ska satsas på 1-1 datorer på skolorna i Lund.

Innan jag ger mig in i diskussionen (fast kanske ändå inte - eftersom jag bloggar ner mina tankar, inte diskuterar på sydsvenskan.se) så tänk på detta: hur härligt är det inte att vem som helst - kunnig som okunnig, insatt som oinsatt, engagerad som oengagerad - ja, vem som helst faktiskt kan, med hjälp av dagens teknik, kasta sig rakt in i en diskussion, debattera, ifrågasätta och bli ifrågasatt direkt och offentligt fast ändå hemma. Bara så där. Lite coolt, eller hur ;)

Men jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Varken som IKT-samordnare, pedagog, mamma eller vanlig människa i dagens samhälle.

Hur kan man i debatten sätta baskunskaper vs datorn? Många gånger hör jag påståenden som att "eleverna måste ju ha ett visst mått av baskunskaper för att kunna avgöra vad som är vad när de googlar". Javisst. Det är fullkomligt självklart. Men innebär det att man inte kan förvärva själva baskunskaperna med hjälp av BLAND ANNAT datorn då eller? Måste man först gå via bok, penna och papper för att sen kanske få lov att närma sig en dator? Hm.

Hur kan man tro att en dator för eleverna bara handlar om att chatta, facebooka och googla för att "sno" kunskap? Det är en del (en för övrigt kanonbra del). Men en av många delar och funktioner och finesser som ryms i denna faktiskt ganska fenomenala burk.

Till alla vuxna riktar jag nu frågan: Vad använder du själv datorn till?

  • Skriver med?
  • Räknar med? 
  • Presenterar med? 
  • Sparar foton på? 
  • Läser om spännande resmål du vill åka till? Bokar själva resan?
  • Betalar räkningar?
  • Köper och säljer saker?
  • Letar efter goda recept till fredagsmiddagen? Gärna med lite kommentarer och ratings så du vet om det verkar vara ett gott recept?
  • Slår upp ett årtal eller något annat du känner att hm, det här borde jag kunna - bästa jag googlar efter svaret?
  • Kommunicerar med andra? Mailar? Chattar? Facebookar? 
Skulle tro att jag kan fortsätta länge till och göra den här listan lååång över saker du använder datorn till. Varje dag.

Nästa fråga: Om du fått chansen att gå om skolan idag (idag - inte på din egen tid alltså ;) - hade inte du tyckt att det vore ganska självklart att ha en dator som ETT AV verktygen att använda för att skriva med och för att söka, finna, hämta information och kunskap med? Eller hade du tyckt att det var helt okej att bara få lov att läsa ur en lärobok och skriva dina uppgifter för hand? Utan möjligheten att kolla på nätet vad andra tycker och tänker? Utan möjlighet att ifrågasätta det som står i den där läroboken? Hade du orkat sitta och skriva för hand? Hela dagen? Sudda varje gång du behövde formulera om något eller råkade stava något fel?

Men visst - det kostar pengar. Det kostar mycket pengar. Det krävs mer än en dator. Det krävs fungerande nät, el, säkerhet o.s.v. Och om man då måste välja mellan datorer och en lärartjänst? Är det kanske där vi strandar i debatten och är det därför den blossar upp så? För inte kan väl en massa teknik ersätta mänsklig pedagogik och kontakt? Eller? Inte blir det väl mer disciplin álá Björklund om vi släpper in ännu fler möjligheter och redskap i skolan? Möjlighet till t.ex. kommunicerande.

Som sagt - jag förstår inte. Det är ju enkelt. Självklart borde våra barn få ha alla tänkbara redskap de behöver för att få en optimal och stimulerande lärsituation.





Sydsvenskan