Sidor

fredag 18 juni 2010

Inte utan min LPP?

"7 kap. 2 § grundskoleförordningen: Läraren ska fortlöpande informera eleven och elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling" http://www.skolverket.se/sb/d/2497 
Blev så här i slutspurten av terminen inkastad i nytt, spännande kommunövergripande projekt som har satt fart på tankarna. Igen. Den här gången handlar det om Projekt Unik - införandet av IUP (Individuell UtvecklingsPlan) och bedömning på grundskolorna i Lund. Med hjälp av digitala verktyg från företaget Unikum, ska arbetet med skriftliga omdömen, matriser, individuella utvecklingsplaner etc. ta nästa steg och förhoppningsvis ett steg närmare eleven själv.


För det är där jag hamnar när jag läser och fräschar upp kunskap och minne kring vilka regler och rekommendationer som finns. Hos eleven - barnet - som ska förstå vad tusan det handlar om det där med kunskap, lärande och mål att sträva mot, mål att nå.. Förstå varför han/hon går i skolan alltså... ?


Vad gäller egentligen idag? Vad säger Skolverket och rekommendationerna? Jag har läst  igenom Skolverkets stödmaterial och hittat så många kloka ord, så många bra saker att ta till sig, fina exempel och tja - bra tips helt enkelt.


Och ändå blir jag tveksam. Varför? För att jag tänker på arbetet med de utvecklingssamtal jag själv haft som lärare och de jag varit på som förälder? För att jag provat Zetterströms stegblad-mega-procedur i  klassrummet (där tanken var ack så god, men tiden aldrig räckte till)? För att jag som förälder fått "skriftligt omdöme" enligt avkryssningsmodell för sönerna? Varför känner jag att det så ofta brister någonstans längs vägen? Och vad är det som brister i så fall?


Tror att jag sammanfattar tankarna så här just nu (kanske ändras imorgon ;-): Ingen IUP, matris, formativ eller summativ bedömning i världen blir greppbar för ett barn och dess föräldrar om man inte har en jädrigt tydlig LPP - lokal pedagogisk planering. En planering där alla tjusiga ord bryts ner i vardagspraktiska saker som...hm.. lärande? Vad man gör i skolan och kanske framför allt varför (en av mina favoritfrågor i klassrummet och jag kan fortfarande höra eleverna sucka "jamen, Johanna, du ska alltid fråga varför...") I Skolverkets stödmaterial återkommer man till två sorters frågor. Den ena börjar med VAD och den andra med HUR. Vad ska man nå? Hur når man dit? Det borde ju inte vara så himla krångligt att svara på. Pedagogerna ska bara hinna med det. Också.


Precis som inom alla andra yrken blir skolan lätt blind för sina egna termer. Många som står utanför har kanske svårt att begripa vad tusan det handlar om, men även de som står mitt i - för det gör ju faktiskt både barnet och föräldrarna i det här fallet - har svårt att förstå termerna. Vaddå ökad måluppfyllelse? Vaddå är på god väg att nå målen? Vilka mål? Varför? Och så förstår man inte och vad händer när man inte förstår? Man fortsätter som innan enligt de referensramar man har och alla har ju gått i skolan..(även Björklund...).


Jag VET att många skolor, många pedagoger är på "god väg att nå målen" i sitt arbete med allt det här. Att många, om möjligt, nått målet också. Utvärderingen Skolverket gjort visar att "det pågår ett dynamiskt utvecklingsarbete kring utformningen av de skriftliga omdömena". Men jag tror att många har en bit kvar att gå. Funderar på hur jag gjorde som lärare - hade jag en tydlig lokal pedagogisk planering för varje område jag jobbade med? Hade jag brutit ner målen i läroplanen och tydliggjort dem i de temaarbeten jag arbetade med för att visa eleverna vad som skulle ingå? Njaäee. Inte precis. På sätt och vis - ja. Helt och fullt - nä. Visst gjordes försök till att skapa gemensam struktur på skolan (och nu har man säkert kommit en bit till på väg). Minns att varenda försök som gjordes skapade mycket intressanta diskussioner. Vad innebär egentligen svenskämnet? Hur viktigt är det med grammatik? Med skrivstil? Oj, oj, oj - vilka samtal vi kunde ha inom kollegiet.


Så vad vill jag säga? Reflektionstid för såväl elever som pedagoger är ett måste. Bryta-ner-tid för pedagogerna a och o, alltså tid att bryta ner sitt arbete, fundera över vad man gör och varför - dvs göra dessa planeringar. Tid att göra dem på riktigt. Med tänk bakom. Inte bara förvandla ord till andra ord. Greppbart. Vettigt. Vardagligt. För såväl inom- som utomstående. Det FÅR INTE bara blir ytterligare en arbetsbörda och ytterligare dokument som ska fyllas i utan att man egentligen tycker att det verkligen ger någonting i det vardagliga arbetet. 


Först LPP. Sen IUP. Sen Bedömning och Omdöme. Sen Betyg. Undrar om det inte ofta är tvärtom? Man tittar på betygen och på vilka kriterier som krävs för de olika nivåerna. Man funderar inte på Varför eller på Vad eller på Hur. Vilket man ju faktiskt gör i en LPP. Eller har jag vimsat till det nu?


För att vimsa till det ytterligare gör jag en återkoppling till det som står först i inlägget att läraren fortlöpande ska informera som elevens skolgång. Inte informera. Kommunicera! Ha trepartssamtal (lärare-elev-förälder) där eleven leder samtalet (som det finns ett verkligt exempel på i stödmaterialet). Eller vänta? Varför inte strunta helt i utvecklingssamtal? Varför inte ha kontinuerlig dialog istället? Omöjligt? Icke då. Inte med LPP, IUP, matriser, formativ bedömning och digitala verktyg som gör det möjligt att kommunicera bortom tid och rum ;-) NEJ, jag menar inte att man ska ersätta det fysiska mötet med virtuella. Jag tror stenhårt på fysiska möten. Men inte i onödan. Och inte bara för att informera och rapportera. Då är det inget verkligt möte. Hellre kontinuerliga virtuella samtal som leder till fysiska möten vid behov. Inte på bestämda tider en gång/termin. Jag tror faktiskt att det är ett mer tidseffektivt sätt att arbeta på också. 


Hm, antar att jag i tankarna är kvar i mitt förra inlägg - tänk om vi  började om från scratch. Hur skulle vi planera arbetet då? Hur skulle vi bygga upp skolan?