Sidor

torsdag 22 november 2012

Digitalisera mera!

Jomen nu då så att... där kom den igen - inspirationen att skriva ett inlägg igen. Kanske beroende på frustrationen? Nej, faktiskt inte, även om det kliar i kroppen av otålighet ibland. Otålighet över att det går så lååångsamt. Dagar,  veckor, månader, terminer, läsår går och det traditionella arbetssättet består.

Varför? Det står ju glasklart i nya läroplanen att "skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande (lgr11).

Att låta datorn och övriga digitala verktyg stanna vid att vara skriv- och sökverktyg är inte okej. Det är hög tid att köra på nu. Våga prova nya sätt, nya metoder. Många gör det redan och prisas för det - t.ex. Ulrika Ryan från  Byskolan i Lund som nyss vann Guldäpplet för sitt arbete med matematik.  I mitt jobb stöter jag på många pedagoger som brinner för ett förändrat arbetssätt som möjliggörs med digitala verktyg. Skolledare som vill och vågar förändra, lärare som testar att flippa sina klassrum, köra ASL och en massa annat skojsigt som gör lärandet roligare och så mycket mer nära eleverna. Det är stora investeringar som görs, det är uppförs- och nerförsbackar, det är murar som ska klättras över, motstånd och rädslor för nya saker som ska övervinnas. Det är inte en enkel väg - förändringens väg. Men den måste till. Det är våra  barn vi pratar om. Våra barn som lever i dagens samhälle, där "digital litteracy" är ett måste, där förmågan att kommunicera på tusen och en sätt avgörande. Vi har inte tid att vänta nu!

Läs artikeln Skolan måste digitaliseras snabbare.

Lärare där ute som ännu inte vågat: VÅGA! PROVA! Lär något nytt! Snälla! För våra barns skull!
Flippa klassrummet, blogga interaktivt och kommunikativt - inte bara informativt, låt ungarna göra how-to-filmer med sina telefoner (tekniken finns överallt - ta vara på den, använd den ;), låt dem spela in dialoger i språkundervisningen, sätt igång forum för diskussioner, twittra för att leta svar på frågor, använd slutna facebookgrupper för informellt lärande, se till att skapa tillfälle för utbyte, visa varandra i kollegiet vad ni gör, samarbeta...

Behövs bevis för att det här det här skolan ska jobba med? Titta på Henrik Wideus enkla film där han highlightar allt "digitalt" i lgr 11. Önskar förstås hett att det stod mycket, mycket tydligare i läroplanen än så. Önskar också att mängden nationella prov minskade (försvann..) eller att de åtminstone var digitala ;)



Digitalisera mera! Heja, heja! 


måndag 7 maj 2012

Tack och hej...?

Efter att inte ha skrivit ett enda inlägg här på över ett halvår, väljer jag att...inte stänga denna blogg - jag vet aldrig när andan faller på att uttrycka mig och mina åsikter och det skadar väl inte att Karlénskan svävar runt här i cyberspace? Kanske finns gamla inlägg värda att läsa, kanske finner någon inspiration av något jag skrivit tidigare. Tänker att det finns gott om utrymme att sväva runt på. Internet är väl oändligt, eller hur? :)

Just nu har jag inget akut behov av att uttrycka mig här - det räcker med bloggen på jobbet och jag hänvisar er mer än gärna dit. Den handlar ju om i princip samma sak, kanske inte alltid lika personlig och privat, kanske inte alltid lika rätt fram och reflekterande i åsikter och tankar, men dock om samma sak: IT i skolan. Det jag brinner för, det jag jobbar med och det jag sliter mitt hår för, eftersom jag vill vara med och skapa förutsättningar för ett förändrat förhållningssätt till lärande, inspirera och sprida idéer om hur man faktiskt kan arbeta med IT i skolan och hur man faktiskt kan ha det roligt när man lär....
Om du är nyfiken på vad vi skriver om på jobbet, jag och kollegan, om det vi ser och hör och är med om i såväl Lund som i "IT-i-skolan-Sverige", så klicka här:

Johanna & Judit bloggar 

Njut av våren, värmen och livet! 


tisdag 25 oktober 2011

Nätet, ungar, skolan och föräldrar

Hur ska man förhålla sig när det gäller ungar och nätet? Vem ansvarar för vad? Är det skolans ansvar att veta vad som händer på nätet, hur eleverna uppför sig där utanför skoltid? Var går gränsen mellan hem och skola? Är gränsen otydligare idag än förr?

Det där är frågor som titt som tätt upptar mina tankar och nu senast efter ett föräldramöte jag var på för några veckor sen. Då pratade vi om Skype och jag berättade lite kort om hur jag ser (försöker se) på det. Att jag inte tror på att förbjuda, att jag inte tror på att i hemlighet "snoka" i internethistoriken för att kolla vilka siter ungarna varit inne på. Att jag tror på dialog, att vara öppen, att vara där, att försöka förstå vad det handlar om, hur verktygen fungerar för att kunna möta, bemöta, uppfostra och stötta barnen/eleverna i den värld vi befinner oss i. En värld som bl.a. finns på nätet.

Och kanske att gränsen mellan hem och skola är luddigare idag. Skolan kan inte hålla sig utanför det som händer på nätet. Om skolan inte har koll på vad som händer på nätet utanför skoltid - hur ska de då kunna förstå, tolka och arbeta med de konflikter som kanske dyker upp just i skolan till följd av något som hände på nätet kvällen innan? Om föräldrarna inte har lite koll på vad som händer på nätet - hur ska de då kunna få en större bild av hur det egna barnet är och mår? När livet på nätet faktiskt kan vara en ganska stor del av identitetsskapande och utveckling.

På pappret och i tankarna är det ganska enkelt. Skolan behöver arbeta mycket med det digitala, med nätet och då med t.ex. sociala medier av olika slag. Integrera det i undervisningen allt man kan. Detta för att bl.a. kunna ha en konstant dialog kring etik, moral, vem man är som individ och i grupp. Online och offline. Skolan behöver kunskap och förståelse kring "dagens ungdom", hur deras kultur är. Det har man alltid behövt - hur ska man annars kunna "möta eleven där han/hon är"? Det går inte att som skola, som lärare, stå helt utanför det här.

Som förälder går det självklart inte att lägga ansvaret på skolan. I skolan kan man arbeta med gruppdynamik, konflikthantering, hur man är mot varandra i olika sammanhang. Skolan fostrar. Föräldrarna uppfostrar. Hur barnet är och agerar är väl ändå föräldrarnas ansvar, eller? På pappret enkelt som sagt. I verkligheten svårare. För hur ska jag göra för att finnas där som förälder utan att inkräkta? Värna om barnens integritet, men ändå finnas där för att uppfostra och stötta. Hur ska jag finnas på en plats som är så stort som nätet?

Genom att lära mig verktygen? Men måste jag ha konto på facebook eller Skype eller msn eller vilket nu det senaste "ungdomshaket på nätet" är för att veta hur det fungerar? Näe, kanske inte, kanske omöjligt - men inte sjutton skadar det för att öka förståelsen. Att försöka förstå hur det hela fungerar är viktigt. Hur man väljer att göra det, en smaksak.

En annan viktig, men ack så svår sak, är att vara öppen och ha en dialog föräldrar emellan. Hur ska jag veta om det egna barnet uppför sig olämpligt på nätet om inte någon talar om det för mig? Hur ska jag våga ringa något annat barns förälder för att tala om att det hänt något dumt? Om vi vänder på det - vad innebär det att inte våga? Vad blir konsekvensen då? För mitt barn? För andra barn? I skolan?

Det är inte helt enkelt. Men det är viktigt. Det finns en hel del bra tips på nätet kring hur man kan göra. Både som förälder och som lärare. Och nu kommer vi till det jag åtog mig att göra på föräldramötet: ge lite tips på siter där man tar upp just det här med ungar och nätet och dessa tips följer här (det finns säkerligen en hel uppsjö fler och kanske bättre, men återigen - en smaksak!)

  • Surfa lugnt - en site om ungas nätvardag, med konkreta tips och råd, en del läsning och lite material.
  • Nätkulturer Elza Dunkels blogg. Dunkels är lärarutbildare och forskare med fokus kring just unga och nätet. Här finns bl.a. några konkreta råd till vuxna.
  • Kränkt - datainspektionens site som stöd när man blivit kränkt på nätet.

måndag 10 oktober 2011

Tiden går, men IKT-arbetet består...

Nu var det länge sen jag skrev här på min egen blogg. Kanske beror det på att jag inte har haft något att skriva om eller så beror det på att tiden inte räckt till. Förmodligen en blandning av båda...

Fast jag har ju mängder av tankar och funderingar kring det här med IT i skolan. Mängder. Arbetet som IKT-samordnare i Lund tar sin beskärda del av energin, ena dagen full rulle och andra dagen ännu mer full rulle. Utmaningar som avlöser varandra. Frustration över att hamna alltför mycket i det "tekniska" och för lite i det pedagogiska, men ändå glädje i att ha ett roligt, stimulerande, lärande jobb att gå till varje dag. Vilken tur jag har!

Det är mycket nu. Men är det inte mycket jämt? Informationssamhället vi lever i som fullkomligt överöser oss med saker att antingen sålla bort eller ta ställning till. Hur väl lyckas jag själv sålla egentligen? Och då tänker jag på barnen. Mina egna barn. Andras barn. Eleverna. Hur vi som föräldrar, lärare, vuxna har ett ansvar och en viktig uppgift i att stötta dem. Lära dem. Men också läras av dem. Förstå hur de lever, funderar och fungerar i en digital värld och dra nytta av deras inställning, deras kunskap och deras syn på världen.

Ta t.ex. facebooks senaste ändringar, som skapade debatt och diskussion kring vem som ser vad och varför och hur man kan skydda sig. Plötsligt blev många medvetna eller påminda om att det man skriver där faktiskt syns lite här och var utan att man själv tänkt på det. Att man måste fundera på vilka sekretessinställningar man vill ha och varför. Att den enes (sekretess)inställning inte är den andras. Det här är ju tokigt viktigt att prata om. I skolan. Hemma. Nätetik. Nätmoral. Vem man är, vill vara och hur annorlunda man "får" och kan vara på nätet kontra "verkligheten". Verkligheten inom fnuttror, eftersom nätet ju är en del av verkligheten.

Ta sen datainspektionen och deras koll av t.ex. Google Apps.  Kommuner som valt att lägga information i "molnet" utan att ha full koll på hur det fungerar, vem som ansvarar, vem som äger uppgifterna. Men går det att ha full koll? Det kommer nya regler och ramar allt eftersom situationer dyker upp.

Ja, det är en spännande värld, den snurrar i 190 - om den så är digital, virtuell eller "verklig". Och det gäller att hålla i hatten! Åh, tänk om jag fått gå i skolan nu. Tänk om jag då haft turen att gå på en av de skolorna som arbetar digitalt, som vågar bryta traditioner och gamla invanda mönster. Tänk om jag haft lärare som verkligen arbetade för att testa nya vägar, nya sätt och låta eleverna ha så kul som möjligt och samtidigt lära sig en hel massa nyttigt som de måste, behöver, ska lära sig. Wow, då hade det varit roligt att gå i skolan!

Fast tänk om jag inte haft den turen. Tänk om jag gått i en skola där man fortsatte tralla på i gamla mönster, lite lagom omedvetna (!?) om den föränderliga världen runt omkring. Hua. Vilken beredskap hade jag då fått att möta (arbets)livet? Hur hade jag klarat mig utan den digitala kompetensen som krävs idag, i framtiden? Hade jag fått lära mig den på egen hand? Eller hade jag haft turen att ha föräldrar som visste vad som krävdes? Hm.

Heja er, alla pedagoger och rektorer som vågar ha dörren mot omvärlden på vid gavel, som släpper in den i klassrummet, som vågar tänka och prova nytt! Som trotsar allt från gamla mönster och strulande teknik. Som inte ger er utan tänker inspirerande pedagogik :) För elevernas skull. Tack! Ni gör mitt jobb roligt! Jag hoppas att ni blir fler. Och fler. Och fler. Och jag önskar fler såna lärare åt mina barn...

 

onsdag 25 maj 2011

Integration och synk

Fick uppmaningen för någon vecka sen att skriva ett blogginlägg om integration och synk. Visserligen inte allvarligt menat, snarare ironiskt... ;)

Men det kommer då inte alls handla om den sortens integration och synk vi pratade om då, utan om en annan variant och kanske minst lika svår som den där som handlar om teknik, nämligen den mänskliga - den mellan alla oss som jobbar inom skolans värld. På olika sätt, i olika roller, med olika ansvar och uppdrag - men alla med samma fokus: eleven och elevens lärande.

Efter att ha varit delaktig på skol(biblioteks)utvecklingskonferens i Kalmar, efter att ha lyssnat på en massa spännande på Framtidens Lärande i Nacka tänker jag att det är dags att integrera och synka oss lite till.

Mitt bidrag på konferensen i Kalmar handlade om "IKT för elevens skull", om skolvärldens utmaningar och om varför vi behöver jobba mer med digitala verktyg, digital kompetens... Utmaningar finns det gott om. De jag tog upp där är bara några av dem och då tyckte jag ändå att jag spände över många områden: allt från politik och "traditionen skola" till sociala medier, generation MeWe och vikten av genomtänkta beställningar från skola till IT-avdelning.

Utmaningar är till för att antas!
Kanske genom mer integration och synk - som i smidigt samarbete? Om vi blir ännu bättre på att sprida goda exempel, visa vad vi gör, släppa lite prestige, öppna dörren till klassrummen, diskutera lärande, diskutera hur vi tar tillvara på de kompetenser som finns kanske utmaningarna inte blir så..utmanande? Funderade och skrev hon hoppfullt... ;)